Och så kom det sig att vi en tid i juni 2023 hade bara ett barn hemma. Och en valp. Och jo, jag har tänkt många gånger att den här tillvaron skulle vara drömskt lätt utan valpen. Men också med valp är det på många sätt lättare. Färre konflikter. Färre behov. Mer känsla av tillräcklighet.

Tjusig är hon också, hon som är hemma med oss (och valpen) nu. Tar sig tid och plats för samtal med oss. Bara efter några timmar på tremis ställde hon vid maten frågan:

– Hur var det när ni två träffades?

Och sedan lyssnade hon med entusiasm och följdfrågor på den berättelsen.

Vår kärlek har fortsatt vara ett tema. Kanske den där sanningen om att barn bor i sina föräldrars relation blir speciellt tydlig när inga syskon bor där för tillfället. Så idag sa hon:

– Tack för att du blev kär i pappa! Han är jättesnäll. Det blev jättebra.

Och jo. Det är han och det blev det. Och själv är du jättebra, Hilde.

P.S. Om jag har ens något litet att göra med hennes förmåga att ställa frågor… Då är jag stolt. D.S.