Juni 2023. När jag mest av allt vandrade omkring i min trädgård och väntade. Väntade på att Marius skulle kissa och väntade på att Fredrik skulle få semester. Väntade och visste med hela mitt väsen att det här inte blir mitt livs sommar. Och insåg att få somrar blir det och försökte landa i att det faktiskt är helt okej att inte heller den här blir det.

Samtidigt som det är trist att redan i juni veta. För i juni vill man ju så gärna hoppas och allra helst tro att just den här sommaren blir livets.