Jag älskar våren mer och mer ju äldre jag blir. Tar den mindre för given för varje år som går. Förundras storligen – var den verkligen så här ljuvlig?

Idag vill jag nästan brista ut i ett rövardotterskt vårskrik.

Idag. Alltså. Det är minus fem idag. Snömassorna är enorma. Jag har inte ens anat solen. Men den annalkande våren liksom bor i hela mig. Det var ljust när vi startade till tandläkaren tio före sex. Ljust!

Om det känns så här redan nu… Med kylan och snön. Hur ska det då kännas i mars? April? Maj?