Vi trodde det skulle komma trettio personer. Det kom fyrtio. Tror jag. Helt omöjligt att hålla räkningen.

Hälften känner jag inte, men syskon är de. Inte ens hälften hade en sittplats, om man med sittplats menar stol. Lika få kunde hänga upp sina jackor eller ställa ifrån sig sina skor på ett rimligt sätt.

Ändå; aldrig är jag lika förälskad i vårt hem som när det är fullt med människor. Må vårt nya hem vara lika öppet. Må lika många vilja komma.

Också när det ser ut så här kan jag älska det. Älskar att få ha ett hem med liv.