I går grät jag sju gånger – ja, jag räknade. Det var de märkligaste av tårar. Tårar jag grät i går för att jag visste att jag skulle gråta i dag. 

Vi tog nämligen farväl av vårt sommarhus. Vi tog farväl av vår sommarfamilj. Och ingen hjälp hade jag av gårdagens tårar. Det fanns så många kvar. 

Det är fint att jag får ha en plats i mitt liv som jag älskar så mycket att jag inte kan se den för vad den egentligen är; ett galet renoveringsprojekt som kräver tid och krafter och pengar som ingen har. Det är ännu finare att jag får ha människor i mitt liv som jag älskar så mycket att jag egentligen inte klarar mig utan dem. 

Bild: Matilda Audas Björkholm