Det sägs att de är lika varandra, min Arv och min Hild. Och jo, nog är de ju det. De här bilderna berättar det så väl. Lika varandra.

Lika fina och lika älskade. Även om den ena ibland ger uttryck för att han känner sig mindre älskad än den andra.

Samma denna ena har för övrigt under jullovet hittat tillbaka till den harmoni som vi skymtade i höstas men som försvann nrär vi blev fem. Hittat tillbaka med råge. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att han nu är mer harmonisk än någonsin sedam han fyllde tre. 

Han är så fin. Han är så älskad.