Senast i dag fick jag höra att det inte syns på mig att jag väntar barn. Men det syns nog. Bra till och med. Och i dag kom dagen då babylådan kom. 

Det finns mycket man kan säga om babylådan. Om den stora förmånen. Om varför vi tog lådan nu men inte för fyra år sedan. Om klädernas färger. 

Men i dag vill jag säga det här; alla borde få öppna babylådan omgiven av ivriga grannbarn. Det känns onekligen som om vi är många, många som väntar på den lilla. Aldrig har en låda packats upp lika snabbt. Men aldrig heller lika ivrigt.