Hennes konturer blir tydligare hela tiden. Hon blir mindre livsskeden och utvecklingsfaser och mera den person hon varit skapad till hela tiden.

En fantastisk person. 

Och därför skriver jag så sällan om henne numera, för att det är just henne jag skriver om när jag skriver nu. Hon blir mindre framträdande här men är minst lika framträdande som alltid i verkligheten. 

Jag skulle vilja skriva tusen saker – för så många finns det att vilja minnas. Så många som är värda att minnas. 

Så fantastisk är hon. 

(Och bilden. Också fantastisk. Jag har slutat skriva att det är min syster som fotar, men ni lär ju märka när det blir ändring på det.)