Jag växer och gror. Som jag ska. Och trots att jag ska och vill och har gjort det förr känns det fortfarande rätt märkligt, detta tillstånd som kallas välsignat. Jag har nog avsagt mig rätten till min egen kropp, känns det som. Den lever sitt eget liv och jag kan bara delvis bära ansvar. 

Trots det är den ändå min kropp. Jag får helt enkelt deala med det. 

Huset på sista bilden är sommarhuset. Vi tog dagens magbilder i närmiljön. Så mycket är så vackert här på utsidan. Och det är ju tur och fint med att så mycket är så ovackert på insidan.