Klockan är halv ett på natten och jag borde verkligen verkligen sova. Men jag är ju som ett litet barn på det viset att jag omöjligt kan somna när det ska hända spännande saker dagen därpå.

Imorgon somnar jag (igen) i en annan säng än min egen. Och om allt går enligt våra planer just nu lär det ta två månader tills jag sover här igen.

Det är en både glad och sorglig tanke. Men allra allra mest glad.