Nå nu. Nu är det sommarlov på riktigt. Och redan efter en halv dag känner jag att det är helt fantastiskt. Trots att det kändes mycket sorgligt i lördags. Trots att det kändes lite jobbigt i morse.

Nu är det på riktigt. Nu är det bara fantastiskt.

För faktum kvarstår; att inte få ha lugn och ro när man själv vill är inte så farligt när så mycket lugn och ro faller över en sådär okontrollerat ibland. Att inte få äta lunch ifred är inte så farligt när man får vila två timmar efter avklarad måltid.

Nu.