– Alltså den här boken! utbrister han engagerat och viftar med den bok som han läst för den kurs han går med mig just nu.

Under bokstavligen bråkdelen av en sekund vet jag inte om hans engagemang beror på verkligt starkt gillande eller ogillande. Men efter bokstavligen den där bråkdelen klarnar det.

– Den här boken har påverkat mig så mycket. Jag har lovat mig själv att ge 5 % av mina inkomster till välgörenhet, säger han.

Och jag tänker att den här många gånger så skrämmande, fula världen där krig lurar bakom knutar, där barn misshandlas, kidnappas, våldtas och där vassa armbågar ofta anses vara enda vägen framåt ändå inte är förlorad så länge det finns sjuttonåriga pojkar som vill ge av sitt överflöd.

Och jag inspireras av honom och börjar läsa boken så fort jag läst ut den jag höll på med just då. Och jag gillar. Mycket. Dels boken, för hur kunde man annat än gilla en bok som provocerar och stör och är helt omöjlig att argumentera emot? Och dels för att jag verkligen gillar att få lästips av mina studerande. Att de ibland hittat en bok som de brinner så mycket för att jag också vill ta del av den där elden.

Jag älskar mitt jobb. Älskar det.