Vi är mycket i vår familj, men första-maj-finlandssvenskar är vi nog tyvärr inte. Vi har inte letat fram våra studentmössor i år (heller). Istället bodde jag i där halvfräscha huvudbonaden på bilden nedan.
Men vi besökte våra bästa vänner. Vi grillade korv (jag rekommenderar verkligen inte korv med smak av bacon och svartpeppar) och drack mjöd. Avrundade med våfflor beklädda med choklad, banan och vispgrädde. Och efterfestade med munkar och struvor. Härligt!
Insåg att vi inte träffat våra vänner på länge. Och insåg att vi träffat nästan ingen på länge. Vad hände med den här våren? Jag fattar inte.
Eller är det så här livet är med två små barn och två heltidsarbetande föräldrar? Finns det faktiskt ingen tid kvar mera då?
Nästan för lycklig 
Det blir bättre! Vårt minsta barn är fyra och det känns att livet har blivit mycket lättare. Både jag och min man har mycket mer tid att göra egna saker än för 3 år sedan. Kämpa på!
Tack! Vi kämpar, men hittills kämpar vi bra. Är mera förvånad än besviken. Tiden går så snabbt.