Jag har tänkt mycket på självkänsla och självförtroende de senaste dagarna. Tror mig ha en hyfsat god självkänsla och ett rimligt självförtroende. Tycker att det första är viktigare. Att vara medveten om sitt ohotade värde som människa är oändligt värdefullt.

Jag tror att min tro hjälper mig med att ha en identitet i vad jag är och inte bara i vad jag gör. Jag tror ju faktiskt att det största och bästa jag fått är det jag blivit given helt utan motprestation, helt utan att förtjäna det. Bara genom att vara, på inget sätt genom att göra.

Visst ska vi göra också. Och visst ska vi tro på oss själva. Men en självbild som bygger bara på självförtroende är lätthotad och skör i en värld som är stormig och hård och ständigt befolkad av människor som presterar bättre än man själv.