Jag har börjat skriva fem olika blogginlägg under den halvtimme som gått. Skrivit några rader, ibland mer och sedan raderat och börjat om. Skrivit om något helt annat.
Kanske det är just sådana dagar då man inte ska skriva så mycket alls. Om noll av fem blir till något som tål dagsljus är det kanske bäst att inte ens försöka.
Nästan för lycklig 
Eller kanske man just då VERKLIGEN skall skriva? Inlägg som är svåra att skriva är också ofta väldigt ärliga och mänskliga och någon annan kanske får tröst av just det inlägget, för att hon känner eller går igenom samma, men inte heller kan hitta ord. Jag försöker allt komma fram, men förstås inget som på något sätt kan skada någon annan, så nog blir det ju ändå alltid en hurja balansgång.