När hon var tre månader ung flög hon till London. När hon var ett flög hon dit på återbesök. När hon var två flög hon från Umeå när isläget omöjliggjorde den inplanerade båtresan.

Eftersom hon är som vi andra minns hon inte någon av sina första besök på hög höjd.

Idag flög hon hem från sportlovsresan. En timme mellan Umeå och Stockholm och sedan ännu en timme ända hem.

Jag tror hon kommer att minnas. Pirret i magen. Att man kunde se hela stan. Pandis med bälte. Och, tyvärr, känslan i öronen.