Idag klockan halv elva hade jag redan gråtit tre gånger. Så illa började den andra dagvårdsdagen för Arvid. Men sedan sov han en stund och plötsligt var han nöjd och glad. Och åt en banan.

Jag blev så lätt om hjärtat när jag fick rapporten om att han lekte i vardagsrummet. Världens fick färger igen. De ljud som omgav mig blev mycket klarare.

Och nu vandrar han omkring här hemma och är precis som han är. Vår Arv. Det är skönt att märka att han inte är mera beroende av oss än han brukar. Han verkar lika grundtrygg som förr trots två dagar som i hans tycke säkert varit mycket, mycket märkliga.

Det blir bra. Nu vet till och med mina känslor det. Vi firar (efter att Arvid själv somnat) med tacos, glass och godis ikväll.

Idag bar vi hem halva Ikea. Det känns ju som om man alltid gör det. Det blev två barnmatstolar, två pottor och två set med barnvänliga matkärl. Och jag kände att allt vi bar omkring på skrek att vår familj kommer att få tvillingar imorgon.

Men det kommer vi inte. Ju.

Däremot kommer vi att få en privat dagvårdare till Arvid och en annan ettåring. Imorgon kommer de hit första gången och under våren ska de vara hemma hos oss varannan vecka. Av olika orsaker blev det den lösning som vi valde för Arvids vår. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det visar sig bli en bra lösning.

Idag har Arvid övat på att vara i sin nya dagvårdssituation, då hemma hos den andra ettåringen. Och det gick inte bra. Vår nästan alltid genomglada lilla pojke var otröstlig och ledsen. Han åt ingenting, ville ingenting och bara föll ihop som människa.

Jag har gråtit fyra gånger idag. Och så en gång redan igår för att jag på något sätt tydligen anade att det här inte skulle gå speciellt smidigt.

Jag vet ju att det blir bra. Jag påminns om hur jag ringde, i tårar, till Fredrik i samband med Ingrids första dagisdag och beskrev läget. Jag påminns om hur Fredrik, troligtvis också i något som åtminstone påminner om tårar, med bestämdhet och hela världens tigerpappakärlek sa:

– Hon ska aldrig mera behöva fara till dagis.

Och jag påminns om att hon ju for till dagis igen redan dagen därpå och att det då gick lite bättre. Och dagen efter det ännu lite bättre. Och bara kort därefter rentav riktigt bra. Arvid har dessutom ännu bättre förutsättningar. Han är ett av bara två barn tillsammans med en pålitlig och rolig vuxen och en liten god kamrat.

Så jag vet ju med mitt förnuft att det kommer att bli bra. Men mina känslor är inte riktigt där ännu. Mina känslor är med min älskade lilla ettåring som kramade mig hårdare idag än kanske någonsin förr. (Väl medveten om att min dramatiska ådra kan ha tillfört kramen lite mera styrka än vad som egentligen fanns där)

– Mamma, vad tror du? Är det här en festklänning eller en klänning som man kan ha många dagar?

Ja, älskade barn. Vad tror du själv?

Tur att dina föräldrar är rätt liberala när det kommer till just sådana här frågor. Därför har du fått vara hos kompis, på prisma och på Ikea i den här klänningen idag. Utan att vi sagt något om huruvida det är en festklänning eller en klänning som man kan ha många dagar.

Men jag såg nog vad en del av föräldrarna i lekrummet skulle ha sagt.

År 2013 började tufft för Arvid. Han fick ställa upp på lekar både inom och utanför hans gränser som människa.

Och tuffare blev det. Plötsligt såg hans hud ut såhär. Min sorg visste nästan inga gränser. Jag såg framför mig hur allt skulle upprepa sig. Allergiskt, hudsjukt barn med allt vad det innebar. Igen.

Nästan mirakulöst nog försvann utslagen med en supersalva på recept. Som vi inte använt en enda gång sedan dess.

I slutet av månaden öppnade vi vårt hem för abiturienterna. Drygt 50 av dem dök upp för en sista smörjelse inför textkompetensprovet.

Det var vinter och snö. Vi åkte pulka.

Och jag blev brunett av misstag. Var ledsen direkt efteråt.

I februari packade vi ihop alla våra saker och la dem i högar och lådor i vissa rum längs vissa väggar i vår lägenhet. Rörrenoveringen var ett faktum och nu skulle vi ta konsekvenserna.

En av konsekvenserna var att vi bodde i en etta under några månaders tid. En konsekvens av det igen var att vi sov tre personer i en säng och en person i en tambur.

Ytterligare en konsekvens av trångboddheten var behovet av utflykter. Här gör vi Borgå.

Trots en trång vår tyckte Arvid (som vanligt) att livet var rikt och fantastiskt.

I mars fick Ingrid en vän. En alldeles speciell vän. Deras vänskap har vuxit under året som gått.

Sedan kom solen och något som påminde om vår. Vi besökte vårt inplastade hem en lördag och återflytten kändes avlägsen. Någonstans i vårt badrum hittade Ingrid den här Ariel-figuren, antagligen en kvarleva av dem som bodde i lägenheten innan den blev vår. Om Ariel fortfarande finns kvar i vår gemenskap? Jajamensan.

Under påsken flydde vi Tölö-fältet och firade i Umeå.

Ingrid gjorde också en vårutflykt till Vasa med sin mormor. Här är hon nostalgisk och återser det hem där hon bodde som bebis.

Det blev maj och jättevarmt. Vi besökte huvudstadens högsta punkt med vännerna som bor på gångvstånd från punkten.

Morsdag firade vi på spa i Nådendal.

Maj fortsatte vara brutalt varm. Sommaren kom tidigt och var ljuv.

I juni åkte jag till London med min yngsta syster.

I juli fyllde jag trettio år. Dagen efter min trettionde födelsedag hade min familj ordnat kalas för mig. Den dagen var en dag av tacksamhet då jag fick bada i ljuva människor och känna mig älskad och buren. En av dedär dagarna som jag antagligen aldrig någonsin kommer att glömma.

Senare samma månad köpte vi Sommarhuset. Så galet. Har fortfarande inte skrivit ner berättelsen om hur det kom sig att vi blev husägare. Ska göra det. Snart.

Här ser ni lite mera av huset och lite mindre av dem som huserar där.

I augusti firade jag och Fredrik nio år som gifta. Nio goda, nådiga år.

I samma veva var vi på sommarens enda bröllop. En alldeles överjordiskt fin och rolig fest.

Och sedan packade vi ner vårt två månader långa sommarliv i plastpåsar och ikeakassar och återvände hem till verkligheten, till det liv vi ändå föredrar att oftast leva i.

Ingrid sprang minimarathon och vill enligt egen utsago göra om det snart igen.

Arvid kändes plötsligt väldigt mogen.

Sommaren ville ju aldrig ge sig. Minns ni det? Men sedan föll det några löv och man måste ha ytterkläder igen. Och mössa.

Arvid var med om en liten olycka i hemmet och fick sys i lillfingret och en antibiotikakur. Vi insåg att olyckor är något helt nytt för oss. Just det har aldrig fört Ingrid till sjukhus.

I november åkte jag på kryssning med två av kvinnorna i mitt liv.

Och i slutet av samma månad spontanklippte jag pannlugg. Att klippa pannlugg efter moget övervägande är nästan aldrig en god idé. Att spontanklippa pannlugg efter inget övervägande alls är en så dålig idé att orden inte räcker till.

Ingrid träffade stämpeln på Buu-klubbens julturné.

Självständigheten firades med den här härliga gruppen människor.

Det var luciadag.

Och julafton nummer 1 hos bästisarna.

Julfest på dagis med en lucia i min smak.

Och julafton nummer 2 med julbön i Pedersöre kyrka. Ett säkert ålderstecken är att jag inte längre vet vem alla i jultablån är.

Och julafton nummer 3. Samtidigt också nyårsafton.

Jag hoppas på flera och bättre bilder i nästa års bildkrönika. Min i särklass allra flitigaste och trognaste bloggläsare Fredrik efterlyste häromdagen flera bilder. Jag tror jag ska göra honom till viljes. Han verkar vara en bra typ.

1. Gjorde du något i år som du inte gjort förut?

Jag sprang ett halvmarathon och bodde fyra personer i en etta under några månader.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Det närmsta jag kom ett nyårslöfte höll jag inte.

3. Fick någon du känner barn?

Ja. Några exempel: Malin och Caj fick en Edda, ena bästisen fick tvillingar i augusti och en annan bästis fick en liten i december. En god vän fick tyvärr vänta ett barn som inte fick leva, och den sorgen. Den sorgen.

4. Dog någon som stod dig nära?

Egentligen inte. Ännu ett år utan begravning. En upprepning jag inte tröttnar på.

5. Vilka länder besökte du?

Jag var till Sverige fem gånger, till Norge en gång och till England en gång.

6. Är det något du saknade år 2013 som du vill ha 2014?

Självdisciplin när det kommer till att inte köpa kläder. Det är något fel på mig.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?

14 juli 2013.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?

Människorna. De människorna som hände mig då och som fortsätter hända mig nu. Alltid de. Alltid ni.

9. Vilket var ditt största misstag?

Konkret; kanske att jag sprang mitt halvmarathon fast jag var sjuk. Eller att jag klippte pannlugg i slutet av november. Abstrakt och så mycket värre; att jag dagligen minst någon gång valde mig själv när jag borde ha valt någon annan. Att jag dagligen misslyckades med mitt viktigaste uppdrag; att älska de människor som kommer i min väg så mycket som de borde bli älskade.

10. Vilket var ditt bästa köp?

Förhoppningsvis sommarhuset. I värsta fall är det ju mitt sämsta köp, sådant kan man inte riktigt veta ännu.

11. Vad spenderade du mest pengar på?

Boende, sommarboende, mat och teknik.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?

Att Arvid visade sig vara en så frisk, välmående, glad, icke-allergisk och välsovande bebis. Det gjorde mig gladare än det mesta. Att några av de bebisar jag väntade på fick födas och må bra.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag var oförskämt frisk fram till hösten. Sedan drabbades jag av onödigt många och långvariga förkylningar.

14. Vilka låtar eller artister kommer att få dig att tänka på 2013?

Heimani i skick med KAJ. Händerna upp i luften med Petra Marklund.

15. Mådde du bättre eller sämre under 2013 än du gjort tidigare år?

Bättre. Igen. Ack denna nåd att få vara jag just nu.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?

Böcker, människor, musik och sammanhang som påminner mig om den tro som är det absolut största jag har i alla lägen alla dagar.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?

Totalt bortkastat slösurfande. Inte för att det är huvudlöst mycket tid som gått åt till det, men varje minut är på något sätt en minut för mycket.

18. Hur var din julafton?

God. Vi firade med och hos Fredriks familj.

19. Blev du kär?

Jag fortsatte vara.

20. Vilket program har varit det bästa på tv?

Homland. How I met your mother. Och Modern family.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?

Nå nej. Jag förstår inte den här frågan.

22. Vilken var den bästa boken du läste under året?

Torka aldrig tårar utan handskar. Eller I kroppen min. Eller En man som heter Ove. Eller Hägring 38. Be inte en mor välja ut sitt favoritbarn.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?

Gjorde nog ingen speciellt stor. Kanske The cabin. Vad det då säger om mig.

24. Önskade du dig något som du fick?

Ett på nästan precis alla sätt helt underbart bebisår med Arvid.

25. Önskade du dig något som du inte fick?

En del bönesvar för andras räkning.

26. Vilken var årets bästa familj?

Kan inte minnas på rak arm att någon enda skulle ha varit speciellt bra.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?

Jag blev uppvaktad av familj och syster med familj. Jag åt restauranglunch med min man. Jag fick vara många timmar alldeles ensam hemma och låg i sängen och läste bok och såg på tv. Det var livet.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?

De grupper av nya ettor som jag haft under hösten har varit helt fantastiska. Därtill kan jag nämna två riktigt härliga pojkvänner till två av ”mina” tonårsflickor.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?

Som klänningstät. Börjar kanske landa ungefär där nu.

30. Vad fick dig att må bra?

Löpningen. Människorna. Sommaren. Familjetiden.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?

Fortsatte vara tråkigt osugen på allt vad kändisar heter.

32. Vem saknade du?

Alla som bor på fel ställe. Eller är det kanske vi själva som gör det?

33. Vilken var din bästa månad?

Juli var orimligt vass. Juni också. Augusti levererade också. Klassisk sommartopp, vilket på inget sätt var överraskande med de omständigheter vi hade då. Men för allt i världen var oktober också rätt bra i år.

34. Finns det något som du skulle ha kunnat göra bättre?

Mycket. O, så väldigt mycket. Men det fanns också mycket som jag gjorde alldeles tillräckligt bra.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?

Fredrik kommer att jobba igen. Arvid kommer att börja skötas hemma varannan vecka och i ett annat hem varannan vecka. Ingrid börjar förskolan till hösten. Vi kommer att ha lite mera pengar men följaktligen också lite mindre tid. Jag kommer antagligen att springa mindre på våren och sommaren än jag gjorde samma tid förra året, men förhoppningsvis mera på hösten 2014 än jag gjorde hösten 2013. Och jag hoppas innerligt att jag klarar mig nästan helt utan att köpa kläder. En av de viktigaste ska gifta sig på sommaren. Det kommer nya utmaningar, nya glädjeämnen och nya sorger. Jag hoppas på och ber om hela relationer och hälsa, för mig själv och för dem omkring mig. På de flesta – om inte alla – sätt är det ändå det absolut viktigaste. Det ändrar inte fast vi byter år.

Den här listan håller på att bli en återkommande tradition. För den som vill repetera och/eller följa min utveckling som människa finns det föregångare sparade. 2012. 2011. 2010.

”För att vinna det liv man djupast sett längtar efter måste man vara beredd att förlora andra tänkbara liv.”

Och
”Den som är upptagen betalar ett pris för det, ett pris som man kan avläsa hos de människor som finns allra närmast.”

Den som någon gång undrat varför Tomas Sjödin är en av mina absoluta favoriter kan sluta undra nu.