Ja, här kunde den ju lämpligen ha varit. Om jag skulle vara en människa som retar mig på fula bokomslag. Eller en människa som gärna skulle visa upp de fula böcker hon känner till.
Men jag är inte sådan.
Jag är en sådan som känner hur något knyter sig i magen när jag i början av januari ser att jag tio dagar senare förväntas lyfta fram en ful bok.
Det är lite samma knytande i magen som gör att jag håller någon slags koll på vilka muminmuggar som väljs mest sällan av våra gäster och sedan alltid väljer en av de muggarna själv. För att jag på något skumt sätt tycker synd om de muggarna för att de så sällan blir valda. (Vilka de mest sällan valda är? Glöm det! Som om jag skulle hänga ut dem offentligt på det sättet!)
Så där har jag alltid varit. Hittills. Jag vet att det är märkligt och jag växer kanske ur det någon dag. Men just den här måndagen i mitten av januari 2014 vill jag inte lyfta fram en ful bok.
Bättre lycka nästa gång.
Kanske.
För ärligt talat verkar den här egenskapen snarare förstärkas med åren.
Men det kan vi tala tyst om.
Nästan för lycklig 
Hej Amanda!
Har planerat ta tag i mitt läsande nu dethär året, men upplever att jag aldrig hittar böcker som är både bra och läsvärda. Därför, om du har någon lista eller läsdagbok eller liknande, vilka böcker skulle finnas med på din topp 20 lista? Vilka författare bör upplevas?
Tacksam för svar!
Christa
Hihi, har trott att jag är ensam i att tycka synd om grejer. Har själv mina favoritmuggar bland muminmuggarna men är noggrann med att också använda de övriga för att de inte ska känna sig utanför…
ojnej, ja kan int sluta fnissa, du e rolig!