Så kom det sig att Arvid var ett år en månad och nio dagar när vi första gången som tvåbarnsföräldrar sov en hel natt utan att höra så mycket som ett pip av något av barnen.

SÅ onödigt att jag vaknade av att ogjorda saker snurrade i mitt huvud redan en timme före vi ska vakna.

Ändå är jag utvilad på ett sätt som känns obekant men välkommet. Det här får väldigt gärna bli ett löfte om vad som komma skall.