Skönhet

Och jag själv då? Jo, jag tycker att jag är vacker.

Och med det sagt frestas jag genast att ursäkta den åsikten. Säga något om att jag ju nog trots allt är rätt vacker med tanke på de ogynnsamma omständigheterna. För att vara en trettioårig prästfru med två små barn och heltidsjobb, fritidsengagemang, löpträning och ett stort läsintresse ser jag inte riktigt lika hemsk ut som jag kunde. Typ.

Att det var det jag menade med att jag tycker att jag är vacker.

Men jag orkar inte tänka så och säga så mera. Jag vill säga att jag är vacker och att det räcker med det. Att jag är vacker. Punkt.

Att skönhet ser ut på många sätt och att det här är ett. Att de som tror att skönhet är förenligt bara med ungdom och smalhet och släthet och perfektion egentligen har fel, trots att de med stor framgång försöker få oss att hålla med. Att vi måste sträva efter att sluta lyssna på de rösterna, men ändå våga erkänna och tala om det faktum att vi gör det alldeles för ofta. Att det inte bara är vilsegångna tonåringar som köper reklamens budskap. Att de rösterna är så högljudda och övertygande att trettioåriga modersmålslärare köper deras budskap, trots en massa kunskap om hur falska rösterna egentligen är. Vi har alla sett och älskat dove-reklamer – och ändå. Att vi köper lögner bara de kommer i en tillräckligt snygg förpackning. Att de får oss att hata delar av det utseende som blev vårt. Att de får oss att vilja be om ursäkt när vi någon gång försiktigt vågar säga att vi är vackra. För att vi väger tjugo kilo för mycket för att bli fotomodeller, trots att vi har längden inne. För att vår näsa är för stor. För att huden är finnig, låren dallrande och vaderna stocktjocka. Baserat på en bloggare nära dig.

Jag hatar att de får oss att hata.

När jag säger att jag är vacker säger jag inte att jag är perfekt. Det finns enormt mycket i mitt utseende som inte skulle finnas i idealbilden av en vacker kvinna. När jag säger att jag är vacker säger jag att skönheten är större än den fattiga idealbilden. Och i skönheten ryms jag med. I den ryms du med. Och i skönheten vill jag bli bekräftad. I den vill jag bekräfta. För jag tänker att varje sådan bekräftelse tar tillbaka ordet vacker från dem som stulit det av oss och gjort något kommersiellt och fult och förnedrande av det, något som bara vissa utvalda har tillgång till.

Så jo. Jag tycker att jag är vacker.

Punkt.

7 reaktioner på ”Skönhet

  1. Just det. Skönheten är stulen.
    Trollet med pengabingen igen!
    Och vi som tror att vi måste tjäna troll vid sleven i berget.

    P.S Din skönhet finns överallt i dej, från det dramatiska håret och den starka blicken till Ingrid och Arvid.

  2. Ja! Tack för att du skriver det jag tänker. Har själv haft en liten utmaning det senaste halvåret att skippa sminket. Inte för att jag tycker att smink är fel eller att jag lägger ner för mycket pengar och tid på det, det har jag sannerligen inte gjort innan. Nej, snarare för att få se mig själv som jag är och tycka om mig som jag är utan att ofta tänka att jag är glåmig och grå och inte duger. Det kan väl få synas att vi sovit för lite ibland, att vi är bekymrat rynkade, uppspelta eller vad det nu sen är men inte ständigt så utslätade. Förändringar börjar alltid med oss själva. Tack för en fin blogg med angelägna texter!

  3. Apropå: ”Så jo. Jag tycker att jag är vacker.” – så när jag numera kollar in mig i badrumsspegeln om morgnarna – så kan jag utan att rodna av blygsel säga till mig själv: ”Fortfarande snygg efter alla dessa år !”. Jag är drygt 72 år LivsErfaren.

    Wi kan ju ej ge bort det Wi själva ej har – det är som princip omöjligt. Ifall Wi har ett icke uppskattande förhållningssätt till oss själva – så är det ju som princip omöjligt att med någon trovärdighet uppskatta andra – som jag numera ser det.

    Men det tog mig mååånga år att själv komma på det. Om hur det gick till finns det lite om i en kommentar på min blogg här.

    I o f s så kan jag ha fel i det som där finns nedtecknat – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?

Lämna en kommentar