Malin tänkte vidare kring det här med komplimanger och utseende och i mitt huvud växer tankarna vidare och ska snart landa i ett inlägg på en blogg nära dig. I väntan på det en ödmjuk torsdagsgallup där frågan lyder:
Tycker du att du är vacker?
Malin tänkte vidare kring det här med komplimanger och utseende och i mitt huvud växer tankarna vidare och ska snart landa i ett inlägg på en blogg nära dig. I väntan på det en ödmjuk torsdagsgallup där frågan lyder:
Tycker du att du är vacker?
Nästan för lycklig 
Ibland.
Ja!
Inte klassiskt vacker naturligt, men med smink och bra hårdag kan jag tycka att jag är en pudding, ja. Men däremot är jag ganska snäll.
Jag försöker lära mig det!
Ja. Ibland kanske mindre och vissa utseendekomplex har jag väl…men vacker…jo det tycker jag nog jag är…
Ja. Oftast tycker jag det. Men just nu har jag tusen finnar i ansiktet trots att jag inte är tonåring. Då känner jag mig lite mindre vacker och lite mera pizzaface.
Nej.
Nej. Inte alls. Ibland kan jag vara söt.
Oftast! Speciellt då jag tränar och äter hälsosamt mår jag alltid bra och är vacker!
Nej.
JAPP!
Men en lång väg har vandrats för att jag ska kunna säga så… Jag har två barn och väldigt mycket bristningar på en degig mage. Men min kropp är fantastisk i vad den kan göra!
Mitt arbete har väldigt mycket med kroppen att göra, och jag tror att en positiv självbild över utseendet har kommit genom kroppens egenskaper.
Och usch så irriterad jag blev då PT:n på mitt gym frågade om jag ville ha ett ”kiinteytys”-träningsprogram!!! Nej tack, jag är perfekt så här!, svarade jag 😀
Och ännu: efter två graviditeter&amningar har jag bytt ut min garderob. Där finns inga kläder kvar som spänner över magen (har samma vikt som innan, men annan form…). Jag har helt enkelt köpt nya kläder som passar och känns sköna.
Jag har samma erfarenhet. Jag tycker ändå inte att jag är vacker, jag har mera accepterat att jag är ful. Det är okej att det syns att jag fött 3 barn, ingen förväntar sig att jag ska vara som före graviditeterna.
Jo, det tycker jag. Egentligen. Men (och det verkar ju alltid finnas ett men) just nu trivs jag inte riktigt med min frisyr och inte heller med mina (några få) extrakilon. Så är det bara. Jag försöker ändå vara ganska nådig med mig själv.
Ja, jag tycker att jag är vacker. Men ibland mindre och ibland mera. Jag tycker också att jag är vackrare när någon påstår att jag ser bra ut.
Ja det tycker jag! Har egentligen aldrig haft komplex för någon del av mig.
Det är nog så att trots att tiden förändrar gör den mig också skonsamare gentemot mig själv. De allra flesta dagar tycker jag att jag är rätt så vacker, ja.
Ja
Ja.
Om jag känner mig vacker påverkas av flera olika faktorer.
Dels handlar det om vilket humör jag är på. Är jag på ett konstigt humör och inte riktigt hittar de kläder jag verkligen känner att jag trivs i just den dagen så känner jag mig bara konstig, inte vacker. Och inget smink i världen kan ändra på det…
Dels handlar det om hur jag sådär överlag mår just nu. Om jag är i en period där jag känner mig vilsen, inte vet vad jag vill med livet, ledsen o.s.v. så är det svårare att känna sig vacker.
Och dels beror det på vem jag umgås med. Om jag umgås med människor som får mig att känna mig bra och som jag kan vara mig själv till 100% med så känner jag mig vacker. Men om jag är med människor som själv tycker att de är jätte vackra och snygga och bra på alla sätt och vis och har perfekta liv o.s.v. så kan jag känna att jag inte passar in. Min skönhet och stil och den jag är passar inte in i deras liv och det får mig inte att känna mig så vacker.
Ja, det här är ju bara några exempel på vad som kan påverka min känsla av om jag är vacker eller inte. Men sammanfattat kan man kanske säga att jag känner mig vacker när jag är glad, trivs med mig själv och där jag är just då i livet. Och jag tror att det gäller för många. Någon har någongång sagt att det som gör en kvinna vacker är inte sminket utan glädjen hon utstrålar och leendet som finns i hela hennes ansikte.
Ibland. Jag gillar mitt ansikte, ogillar stora delar av min kropp. Men jag jobbar på det.
O ja. Tror det hjälper att omge sig med kvinnor från olika kulturer (=olika ideal, olika sätt att tackla idealen osv). Brukar spana in somaliska tjejer på stan, deras fashion sense är så spot on.
Ja, jag tycker konsekvent att jag är dösnygg (säkert oproportionerligt snygg enligt vissa, jag är ju trots allt stl 44 och går utan smink dagligen), för jag har kommit till insikt om att människors osäkerhet brukar betyda big business för de som vill sko sig på den. Att jag känner mig vacker har inget med finnar, frisyr eller smink att göra. Så jag ignorerar, ja, jag blir inte ens upprörd över ideal längre utan ”ingentingar” dem. Jag har varken tid eller energi att lägga på att försöka leva upp till ett ideal som sist och slutligen inte ger en något alls. Sedan håller jag med Sara här ovanför, jag är glad över den insyn jag har i andra kulturer, den har hjälpt mig mycket.
Ja. Jag blev snällare åt mig själv när jag blev snällare åt andra. Eller andra vägen, kanske.
Ja. Ibland vill något ideal få mig att tvivla. Smutsigt hår och ”fel” kläder kan ge mig en annan känsla. I grund och botten tycker jag ändå att jag är vacker.
Jo, jag är vacker.
Önskar jag kunde säga ja men är inte där ännu. Ibland kan jag känna mig vacker men det händer ganska sällan. Tyvärr.