– De här bullarna är FÖR goda, säger han och tuggar i sig sin andra kanelbulle. Eller min andra, om man med min menar att det är jag som bakat dem.
Och mitt hjärta smälter. Igen.
För det smalt redan när han klev in över vår tröskel i söndags. Hans ljuvlighet var så påtaglig, så direkt. Tänk att vi ska få låna honom ibland.
Nästan för lycklig 
Vad härligt!
Två saker är du med 100 procents säkerhet bättre än mig på i köket. Den ena är kanelbulle och den andra är risgrynsgröt. Det här med risgrynsgröt bör vi ta grundligt någon gång för det är ju inte okej att inte kunna laga tomtegröt.
Alltså vem lånar ni? Och finns det kanelbullar också sen då vi kommer in genom er dörr om ett par veckor?