Jag bildar mig fortfarande en uppfattning om regeringens förslag. Hjälp mig vidare!
Alla ni som är kraftigt emot delad vårdledighet, vad skulle ni tycka om att föräldraledigheten istället blev 6 månader för mamman, 6 månader för pappan och 6 månader som man får rå över som man vill?
Nästan för lycklig 
Jag har sett vårdbidraget som en morot att låta bli att använda kommunal dagvård. Jag har kunnat jobba hur mycket jag vill fastän jag lyft hemvårdsbidrag. Därför tycker jag det är bara konstigt att dela det på mamman och pappan. Att ansöka ledigt från jobbet är en sak och att få bidraget en annan sak. Det är en helt annan tanke än med föräldraledigheten.
Strävan att locka fler pappor att stanna hemma är Brå, jättebra. En 6-6-6 månader med kanske en möjlighet att vara vårdledig i stället ifall pappan inte tar ut sin del skulle ju förbättra avsevärt.
Nu skriver jag på tfn medan 2 barn härjar på, så hoppas jag lyckades klargöra hur jag tänker.
Jag är för 6+6+6 eftersom man då är föräldraledig och stödet då baserar sig på inkomsten. Är man vårdledig är stödet man får samma för alla vilket leder till att det ekonomiskt lönsamt att den som har mindre lön är hemma. I vissa fall är det inte ens ekonomiskt möjligt att den med högre lön skulle stanna hemma. Denna delade vårdledighet kommer tyvärr inte leda till att fler pappor stanna hemma, tror jag. Utan bara till att familjerna inte har rätt att välja hur de vill göra med dagis och hemmavarandet. Så bra idé eftersom jag är för allt som leder till mer jämlikhet och mer hemmapappor, men bu för att det inte kommer fungera och bara är en sparåtgärd omhuldad i jämlikhetstänk….
Jag säger nej. Man ska nog få välja själv. Jag har ammat mina i två år och har inte haft jobb att gå tillbka till. Onödigt stress hade det alltså varit att lämna mina små då inte pappan haft precis det största intresset att stanna hemma med dem och ta ansvaret själv..
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om delad vårdledighet. Men 6+6+6 modellen tycker jag kan vara lite opraktisk. Då kanske mamman är hemma ett år, sen är pappan hemma ett halvt år, och sen börjar vårdledigheten då det antagligen är förmånligast att mamman är hemma igen i många fall rent ekonomiskt (om man nu inte vill sätta ungen i dagis i det skedet, men det vill de flesta inte skulle jag tro). Så mammorna blir alltså mammalediga, kommer plötsligt tillbaka till jobb för bara ett halvt år och blir sen lediga igen. Inte så skoj för arbetsgivarna i alla fall. Och om nu en massa familjer sätter sina ungar på dagis strax efter att föräldraledigheten är förbrukad så blir det väl överfullt på daghemmen.
jag säger också absolut nej. Jag har ammat första barnet till närmare ett års ålder och vill amma den andra så länge det går. Jag är traditionell och hos oss passardet bäst att få vara hemma som mamma. Aktiv faderskap betyder inte enligt min åsikt att pappan måste vara hemma. Jag förstår inte varför man får inte vara tradiotionell och tycka att mamman skall vara hemma med barnet. Plus att jag anser att det inte är ett spädbarns bästa att mamman tvingas börja jobba efter 6mån. Alla har vi ju åsikter över vad vi personligen anser är bäst för barnet. Ett barn ska förändra våra liv, barnets behov skall gå först, det väljer vi när vi bildar familj. Och jag talar starkt för amning och dess nyttan, jag tror starkt på amningen och att få bli ammad är bäst för barnet. Det ska inte ta slut bara för att jag ska jobba. Jag är som sagt traditionell och tror på att Gud har skapat oss till män och kvinnor, gett oss av nåd olika egenskaper som kompletterar varandra. Att vara jämlik, betyder inte att allting i hemmet och familjen skall vara delad lika. Gud har skapat mig med livmoder och bröst, så att ett nytt liv kan växa i mitt livmoder och jag kan ge näring åt det nya livet via amning. Varför får jag inte njuta av den gåvan och få vara hemma med mitt barn hela tiden tills barnet fyller 3år, ifall vi så vill i vår familj. Helt ärligt förstår jag inte behovet att bestämma hur länge varsin förälder får vara hemma, det hör till vår familj att bestämma hur länge och vem stannar hemma. Jag har svårt att förstå varför allt traditionellt anses fel i nutiden, varför måste det ändras. Jag vet att jag inte låter helt klok i mina åsikter, har lite svårt formulera mig klokt när ämnet väcker så starka åsikter i mig.
Amen och Tack, JennyP. Håller med dig till 110%. Jag är den som vill och har bättre möjligheter att vara hemma. Plus att jag inte skulle vilja vara tvingad att gå tillbaka till min tjänst, där jag inte trivs, bara för att pappan, som trivs ypperligt med sitt jobb och jobbar kortare dagar och förtjänar mer, skulle måste vara hemma bara för att Någon Annan bestämmer. Och hur snyggt gjort är det av alla lärarmammor, som sitter på en tjänst och ”går tillbaka i tjänst” (=gör ingenting utom att lyfta lön) under sommaren och dess stackars vikarie som jobbat hela året inte får nåt för det under sommaren?!?
Jag förstår ju att du känner så. Många, många känner precis på samma sätt.
Att du tar in lärarmammor som återvänder till jobbet över sommaren är ju intressant, men en helt annan diskussion. Eller finns det en koppling som jag missar? Jag antar att det här har drabbat dig personligen eftersom du känner så starkt för det. Jag tror det händer alla lärare någon gång, det har åtminstone hänt mig. Vad tycker du att skulle vara en bra lösning på problemet? För det är ju inte helt lätt att som lärare tacka nej till flera tusen euro, inte ens för den goda sakens skull. Systemet är ruttet och ett sådant beslut borde inte ligga på den enskilda läraren. Å andra sidan har jag inte tänkt ut något bättre förslag.
Tack för dina inlägg Amanda! Jag skrev ner mina tankar i ämnet i ett nytt inlägg på min blogg!
Hejsan!
Jag följer intresserat med debatten om reformen. Men tyvärr handlar denna reform inte alls om föräldraledigheten utan om hemvårdsstödet. 6 +6+6, skulle vara bra tycker jag eftersom det skulle förlänga föräldraledigheten, som är baserad på inkomst och skulle locka flera pappor att vara hemma. Det att de nu går in för att ändra hemvårdsstödet tror jag inte leder till att fler pappor är hemma utan att barnen fortare kommer att läggas på dagis, vilket blir dyrt för samhället och gynnar knappast barnen ( kritiserar dock ingen som lägger sitt barn på dagis i tidigt skede, alla tar vi hoppeligen medvetna val som är de bästa för våra barn). Tycker att vi har haft den mest jämnstälda lagen hittills, båda föräldrarna har fått vara hemma och komma överrens om saken runt matbordet.
Ha de så bra!
Jag håller nog långt med dig. Jag tycker faktiskt att det skulle vara bättre att ändra på föräldraledigheten istället. Tror som du att rätt få pappor kommer att börja vara hemma på grund av fördelningen av hemvårdsstödet.
Men den mest jämställda lagen har det ju nog inte varit. Bevisligen. Då tror jag betydligt mera på en lag som faktiskt skulle uppmuntra papporna att vara hemma. Är dock rädd att det förslag som ligger på bordet inte hjälper.
Jag är absolut för att föräldraledigheten ändras till 6+6+6 -modellen och är verkligen inte emot att vårdledigheten skulle ändras enligt förslaget. Jag hoppas det i 6+6+6 -modellen blir så att varje familj själv får välja om det efter de första 6 månaderna är mamman som tar ut några månader föräldraledigt till eller om pappan tar över genast. På så vis skulle systemet inte hindra dem som vill amma sitt barn i ett år utan att vara tvungen att passa in det mellan sina arbetsturer.
Det att båda föräldrarna får sin tid att vara hemma med barnet (både under föräldra- och vårdledigheten) hjälper förhoppningsvis att inse att tid med barnet är mera värt än de pengar familjen så att säga går miste om då den med högre lön måste vara borta från jobbet.
Det att man som mamma motiverar sitt val att stanna hemma på vårdledigt med att man inte har ett jobb att återgå till förstår jag inte. Vore det inte lättare att hitta ett nytt jobb då man inte varit så länge borta från arbetslivet? Jag antar att man är mera attraktiv på arbetsmarknaden då man är mindre ”ute” och inte helt tappat greppet till att jobba och inte har så många års nya saker att ta in.
Annars, ansökte nyligen om endast moderskapsledighet, för vi har ännu inte avgjort hur vi ska dela föräldraledigheten. Fpa avgjorde för oss och satte hela föräldraledigheten åt mig även om jag inte ens ansökt om mer än de 105 dagar jag måste ta ut. Förstår mig inte på deras tankesätt, då de med vårt första barn meddelade mig, mamman, att det är nu dags att ansöka om pappamånaden om den ska användas och vid det laget hade jag redan beviljats föräldraledigt för X dagar, som då inte var hela föräldraledighetsperioden. Så inte är det endast vi föräldrar som tenderar vara traditionella utan nog är Fpa det också.
P.S. Tack för ditt epostmeddelande i vintras. Jag har inte förmått att svara på det och gör inte det ännu heller och tänker så gott som dagligen att jag borde skriva ens något.
Tack för din kommentar! Och roligt att höra att min hälsning kom fram. Hade lite ont att vara några dagar efter att jag skrivit, det kändes som om jag nästan klampade in på område där jag inte borde ha varit.
Jag har inga barn men säger nej. Föräldrarna ska själva få välja hur de vill fördela ledigheten. Det finns väl viktigare saker i samhället än att läxa upp föräldrar att själva få avgöra hur de använda sin föräldrarledighet.
Jag respekterar din åsikt, en åsikt du verkar dela med många. Av nyfikenhet: hur tänker du i nuläget att du själv kommer att göra med föräldraledighet om du får barn?
Intressant fråga och självklart kan jag inte svara på det förrän det är aktuellt. Den rådande situation och ekonomiska läget får avgöra.
Jag ser nyktert på hela frågan och anser att var och en fattar beslutet själva. Det är lika dumt att besluta över huvudet på föräldrarna hur ledigheten ska fördelas som det är att tro att ”hen” trollar bort könsdiskriminering.
Låt föräldrarna själva välja.
Kan tyvärr inte se objektivt på allt detta just nu utan bara vad som är bra för MIG och MIN FAMILJ! I den bubblan vill jag ha kvar det gamla systemetsom. Men måste jag välja så definitivt 6+6+6!