Ni som hängt här en tid vet att Ingrid under sina första 2,5 år på jorden var en sömnmässigt utmanad och utmanande varelse. Det var alltid påtagligt, men ännu mer obarmhärtigt påtagligt de gånger vi besökte min syster vars alla tre barn sovit (och sover) som kungar.

Episod från typ 2010. Barnen sover på övervåningen. Vi har plockat fram naa goo och ser film. Och ett av de kungasovande barnen snyftar till i sömnen. Inget dramatiskt. Inget som kräver någon åtgärd. Inget som en förälder till en sömnsvag skulle märka. Den lilla tystnar. Och tre minuter senare låter hon igen. Igen – inget som kräver åtgärder. Men likväl något som upprepades.
– Alltså, vad håller hon på med? Vad händer? säger min syster.
Jag tänker att livet också här är relativt. Jag har varit vaken med ett skrikande barn ett par timmar natten innan och sedan vaknat halv sex på morgonen. Svensk tid visserligen. Men ändå.

Episod från typ 7 juli 2013. Barnen sover på övervåningen. Vi sitter i samma soffa. Min syster, min svåger och jag. Ett av de kungasovande barnen snyftar till i sömnen. Inget dramatiskt. Inget som kräver någon åtgärd. Men något som en förälder till en en gång så sömnsvag alltid kommer att märka.
– Alltså, vad håller han på med? Vad händer? säger jag.

För nu sover min lilla älsklings-Arv i samma rum som två kungliga sovare. Och sköter sig lika bra som de andra. Vi stänger en dörr lite efter sju på kvällen (svensk tid) och öppnar samma dörr ett halvt dygn senare. Vi kan höra små ljud. Men inga åtgärder krävs. Inga vaktimmar. Inga äckligt tidiga morgnar med barn som borde ha sovit flera timmar till.

Åh, den stora skillnaden. Bara den som en lång period inte fått sova och sedan fått börja sova igen kan till fullo förstå vad jag menar.

Och sällan är den stora skillnaden så barmhärtigt påtagligt som här på besök att min syster. Att sömnen just nu är okomplicerad och god. Att tröttheten inte kväver och att vardagen är betydligt lättare för att vi känner oss utvilade. Ibland rentav pigga. Eller tvärtom.

Vi har haft sommarlov i fem veckor nu. Arvid har krävt en insats nattetid kanske fem gånger under hela sommarlovet. På riktigt. I min värld är det totalt osannolikt. Och trots att han sovit bra hela sitt lov tar jag det inte för givet en enda natt. Så nära finns tiden då fungerande nattsömn låg på platserna 1-7 på önskelistan. Före världsfred. Varje kväll hoppas och ber jag att vi ska få sova gott. Varje morgon är jag förvånad över ännu en god natt. Så det vände inte i natt heller. Tänk.

Det kommer säkert en dag när jag tar nattsömnen för given. Men den dagen är inte här ännu.