Jag har i dagarna bloggat i sju år. SJU år. Och aldrig tidigare har jag haft en gästbloggare, men idag har jag det. Malin är på besök med anledning av sin nya bok. Med på besöket kommer också Irene, en av huvudpersonerna i boken.

Så långt jag. Nu: Malin.

Min andra barnbok, Irene och sedelsugen, kom från tryckeriet för ungefär två veckor sedan. Den här veckan gör jag en bloggturné som började igår hos Mia Franck. Och nu har jag den stora äran att få gästa Amandas fantastiska blogg. Så: HEJ Amanda och Amandas läsare!

Irene och sedelsugen är en uppföljare på barnboken Patrik och Pensionärsmakten som kom 2010. Amanda bad mig berätta lite om Irene, en av de dumma i första boken. I andra boken är hennes roll inte fullt så ensidig.

Det var betydligt jobbigare att skriva andra boken än första. Jag skrev om boken fyra gånger innan den blev bra. Och det var egentligen först när jag lät Irene ta större plats som berättelsen började fungera och blev intressant.

Irene är skolans värsta mobbare. Både hennes mamma och pappa tror att hon gillar ponnyhästar och rosa volanger. I själva verket är hennes största mål att bli en av bovarna i pappas skurkgäng. Dessutom har hon en dold talang: hon är en fena på att skapa snillrika uppfinningar. Hennes pappa tror att det här han som uppfinner gängets skurkmojänger, men på riktigt är det Irene som bygger om dem när ingen ser.

Irene är inget trevligt barn. Eftersom hennes förebild är en elak bov tänker hon att det är som en skurk en lyckad människa beter sig. Hon trycker ner, mobbar och förstör för andra. Irenes största önskan är att bli sedd för den hon är också hemma, men hur hon än försöker lyckas hon inte. Till sist besluter hon sig för att utnyttja sin fars felaktiga bild av henne och lyckas överlista honom så att han tar henne med på ett bankrån. Fast när hon väl är där är hon också smart nog att inse att det inte är helt okomplicerat att stjäla.

Patrik, huvudpersonen i första boken, och nästan-huvudpersonen i andra boken, är snäll, försiktig och på ett sätt lite trist (förlåt Patrik!). För mig var det betydligt intressantare att skriva om en karaktär som är mer dum än snäll. Trots att hon visar mer av sig i Irene och sedelsugen än tidigare är hon inte alls en trevlig typ. Hon är självisk, otrevlig och saknar empati. Jag gillar henne ändå. Jag tror att hennes väg mot att bli en bättre människa (på något sätt hoppas jag ju att hon ska bli det) kan bli mycket intressantare än Patriks, eftersom den är längre, krokigare och krångligare. Det blir spännande att få se vad som händer i nästa bok. För nä, trots att det är jag som skriver verkar min makt över det som händer vara begränsad. Konstigt nog.

Tack för att jag fick hälsa på här, Amanda! I morgon bloggar jag hos Bokbabbel-Jessica, på torsdag hälsar jag på hos Maria Turtschaninoff och på fredag gästar jag Bläddra! Bläddra!-Janina. Följ gärna med!