Hej, vet ni vad? Just nu lever vi mitt i vår boenderelaterade mardröm. Det slår mig med jämna mellanrum; att det ju var det här vi fasat för sedan vi köpte lägenheten hösten 2010. Att det ju var det här som var det stora minuset, det vi måste ta med i beräkningarna när vi övervägde köpet.

Det är faktiskt inte så farligt. Vissa mardrömmar är betydligt värre i teorin än i praktiken.

Många i vår omgivning har tyckt synd om oss för att vi var tvungna att flytta med en liten bebis. Jag måste erkänna att jag också har tyckt synd om oss för just det. Men när vi för en tid sedan hängde med vår gudson som är 1,5 kände jag att jag när som helst hellre bor i en liten trång lägenhet med Arvid 0,5 år än Arvid 1,5. Om till exempel det hade varit alternativet.

Så vi är fortsättningsvis vid gott mod. Det här lär inte knäcka oss. Men oj, vad vi kommer att älska vår diskmaskin när vi återvänder till vårt riktiga hem.