Ju mer jag tänker på saken, desto mer övertygad blir jag om att nästan ingen av oss någonsin måste skylla oss själva.
Linnea måste inte skylla sig själv för att hon analyserade en låttext.
Krista måste inte skylla sig själv för att hon ställde sig på en stor scen.
Blondinbella måste inte skylla sig själv för att hon har en välläst blogg.
Julia måste inte skyll sig själv för att hon kritiserade en H&M-tröja.
Elakhet och hat är aldrig någonsin berättigat. Man ber faktiskt inte om det bara för att man för fram en åsikt eller för att man syns och/eller hörs. Och man måste faktiskt inte tåla mera än andra bara för att man rör sig i lite större rum än de flesta andra av oss.
Det kan aldrig vara din demokratiska plikt att uppmuntra någon annan att begå självmord eller önska att hon ska bli våldtagen. Hur fel du än anser att hon tycker och tänker.
Snälla. Vi måste vara snälla mot varandra. Vi måste åtminstone sträva efter det.
Nästan för lycklig 
Vi måste vara snälla mot varandra i pulkabacken på rasten också. Oj vad vi tjatar om det, vi lärare. Och oj, vad svårt det är. Vi mänskor tycks inte kunna vara snälla särskilt mycket eller särskilt länge i något sammanhang, oberoende av ålder. Suck.
Det är svårt. Och ingen av oss klarar det i alla lägen alla dagar. Men jag tror det är absolut nödvändigt att aldrig ge upp, att alltid fortsätta eftersträva det där goda vi ändå tror och hoppas på.