Jag har sugit i mig näthatsdiskussionerna som en svamp de senaste dagarna. Imorgon klockan 8.15 ska jag vrida ur svampen i ett klassrum och sedan försöka torka upp vätskan från golvet. Inge lite hopp utan att verka naiv. Komma med några råd utan att verka moraliserande. Vägleda lite utan att verka ha alla svar. Fråga väldigt mycket och verka och också vara väldigt intresserad av svaren. Åh, detta fullkomligt underbara utmanande jobb.
Ett av många ting som förundrar mig när jag gräver i den här diskussionen är alla invändningar som dyker upp. Det finns faktiskt kvinnor som näthatar andra kvinnor. Det finns faktiskt män som blir näthatade. Det finns faktiskt högervridna som blir näthatade. Det finns faktiskt…
Jo jo jo. Nämen förstås. Faktiskt. Och kanske du vill lyfta fram en annan grupp näthatade, för visst finns det alldeles för många sådana. Men du behöver väl inte göra det som en invändning mot det program som startat debatten och den grupp som där kommer till tals? Det att andra faktiskt också hatas gör ju inte att det hat som riktas mot dem är mindre fruktansvärt.
Allt hat är äckligt och farligt. På nätet och i andra sammanhang. Mot kvinnor och mot män. Mot barn och mot vuxna. Det är ingen tävling i vem som hatas mest och har det värst. Du behöver inte lyfta fram en viss grupps lidande genom att försöka förringa en annan. Allt hat måste bort. Allt hat måste bekämpas.
Och vi måste som vanligt börja med det som finns i oss själva.
Nästan för lycklig 
Jag tänkte faktiskt på dig när jag hade sett Uppdrag Granskning, med tanke på vad du skrev om näthetsen mot Anna Wahlgren efter Skavlan. Och då är detta etter värre. Hur kan man uttrycka sig så som dessa människor?? Och tycka att det är okej? Och sen vid en konfrontation ungefär säga att ”nej men alltså, det är inte så att jag tycker hon ska våldtas, jag höll bara inte med”. Var gick det snett när Internet blev en plats där man inte bara får ta ut svängarna, utan även göra det på andras bekostnad!? Det blir nog en spännande diskussion på jobbet! Hur gamla är dina elever? Lycka till!!
Det blev en spännande diskussion. Åtminstone tyckte jag det. Vad eleverna tyckte får jag oftast bara gissa mig till. De är 16-17 år gamla, och jag märke att ämnet var aktuellt för dem på många olika sätt.
Är till 100% av samma åsikt som du gällande allt det du skriver om näthatandet.
Jag känner en tonåring som varit/är offer för detta, och det kan vara otroligt grymt! Det har i detta fall varit andra tonåringar som varit bakom det hela. I vissa fall tror jag det varit värre i och med att det skett just via nätet, det är ännu ”kallare” då. Man ser ingen människa, man hör ingen röst, etc.
Och samma gäller ju kvinnorna! Fint att det talas om detta i skolorna! Tack!
Det är så fruktansvärt grymt. Nätmobbning innebär precis som du säger att man lätt är ännu elakare när inget ansikte finns. Det innebär också att mobbningen flyttar med hem till offren. Det är så obehagligt. Att många människor idag verkar tycka att man ska tåla mera på nätet är också skrämmande. Varför skulle andra regler gälla där än i verkliga livet?
Amanda, du är så klok!
Tack, Tove! Det var väldigt vänligt sagt!