Från och med idag är jag inte längre föräldraledig. Från och med idag är Fredrik det istället. Jag känner faktiskt ingen annan som har varit föräldraledig lika kort tid som jag. Eller i ärlighetens namn; jag känner väldigt många som varit föräldralediga lika kort tid som jag och till och med ännu kortare. Men jag känner ingen annan kvinna. Tror jag.
De senaste veckorna har jag nästan dagligen fått berätta hur det känns att börja jobba igen när den lilla är så liten. Svaret är att det känns bra. Men att jag naturligtvis kommer att sakna honom. Precis som Fredrik har fått sakna honom hittills.
Svaret är också att absolut ingenting i mig längtar bort från den här föräldraledigheten. Jag skulle gladeligen kunna vara hemma med min son ännu en tid, kanske rentav en lång tid. Och det känns alldeles underbart att det är så. Och/men samtidigt som ingenting i mig längtar bort så finns det väldigt mycket i mig som längtar till. Och det känns alldeles underbart också att det är så.
Nästan för lycklig 
Ett säkert tecken på att man hittat rätt! Inte längta bort, utan till. Det är fint.
Det är så fint. Och jag tror att jag har hittat väldigt rätt.
Tänk vilken lycka att vi i Finland kan välja sälva, vilken av föräldrarna och hur länge man vill stanna hemma med sin bebis. Här i Syd Afrika så har man rätt till OBETALD ledighet i 3 månader (vissa större företag kan erbjuda en liten ekonomiskersättning under dessa månader, men långt ifrån alla). De häpnas här då jag berättar att de flesta i Finland är hemma nästan tills barnet är 1 år. Själv har jag i juli varit hemma i 6 år!, vilket absolut inte var min plan då jag for på mammaledigt första gången, men såhär kan livet leda en ibland. Har trivts bra, fått se lite mera av värden men känner mig SÅ redo att börja jobba igen (vilket jag ska i juni). Vilken lycka att kunna vara hemma och vilken lycka att ha ett jobb som du längtar till!
Ps. En i vår mamma-barn grupp var hemma 3 månader med sin dotter, sedan tog pappa resten av föräldraledigheten. Så en och annan finns det nog 😉 men minns att det var strul vid Fpa, för det var så ovanligt .
Ja, vi har nog ett väldigt bra system på så många sätt. Man blir lätt hemmablind och ser bara allt som kunde vara ännu bättre. Att få skräddarsy föräldraledighet så att det passar den egna familjen allra bäst är en lyx att vara tacksam för!
Jag var hemma med våran pojk 7 mån (eg. 5 mån ensam, sedan var min man också ledig på sommaren). Nu har mannen varit hemma från augusti och det har funkat hur bra som helst. Det var också ovanligt och väckte frågor. Men huvudsaken man väljer den väg som passar bäst för familjen.
Så är det. Ingen väg är så bra att den passar alla familjer allra bäst. Att hitta det egna sättet att göra och leva är viktigt. Men svårt ibland eftersom det finns så många som har en så klar uppfattning om hur man ska göra.
Du känner ju mig, fast du visste kanske inte att jag var mammaledig i tre månader med Idun, sen tog Caj resten av föräldraledigheten. Eftersom jag jobbade hemma kunde jag jobba helt i min egen takt och fortsätta amma som vanligt. Men jobbade gjorde jag. Och tog hand om allt det där andra när jag jobbade gjorde Caj.
Det visste jag faktiskt inte. Och jag kände ju inte dig då. Efter ett par dagar som arbetare och som innehavare av hemmaman tycker jag att det går alldeles strålande. Som om jag på något sätt lyckas få det bästa av två världar. Kan man få allt?
Ja, ibland undrar jag verkligen om det inte är så att man kan få allt. Så känns det ibland. Jag tycker ju att vi har det så oförskämt bra, nästan jämt. Jag är så tacksam!