Vet ni vad? Jag ska snart börja jobba igen. Så idag bläddrar jag i min kalender, skriver in saker och inser på allvar att den här vardagen snart blir utbytt mot en helt annan vardag.
11 augusti skrev jag ett blogginlägg om mina förhoppningar inför det år som började då (i skolvärlden börjar ju året efter sommaren och jag lever ju i den världen). Jag skrev att jag trodde att det här året skulle bli lugnare och mindre stressigt trots den nya familjemedlemmen.
Och vet ni vad? Hittills har vi inte behövt äta upp någonting.
Och vet ni vad igen? Jag tror inte att mitt återintåg i arbetslivet kommer att skapa mera stress. Snarare tvärtom.
Nästan för lycklig 
Fint att det känns bra att börja jobba igen! Ni lever som familj som du lär. Jag försökte kommentera din jättefina text ”100%” i Kyrkpressen blogg men kommentaren har inte blivit publicerats. Kanske finns det något fel där.
En sak som stör mig lite är att du har kommenterat bara en kommentar fär. Jag förstår det att det har funnits tekniska problem men det ser lite dåligt ut att du har svarat till den enda mannen men inte till oss kvinnor. Det passar inte så bra med temat :).
Det har du helt rätt i, Elina! Jag måste not åtgärda det. Det är under all kritik att mannen fått svar. Det är ju förstås inte för att han är man utan för att han ställde en direkt fråga. Hur som helst är det inte okej.
Hej! Undrar helt uppriktigt hur du gör det? Att inte bli stressad av jobbet. Jag får både magsår och ångest då jag tänker på starten i skolvärlden igen nästa höst (är så klart också nyfiken o ivrig). Det kan ju vara en personlighetsfråga men om du har några tips om hur man inte ska gå under i detta jobb skulle jag gärna höra dem. Tack för en bra o vis blogg!
Tack för din spännande fråga! Ska tillägna dig och den ett helt inlägg. Och tack också för de fina orden!