I fredags var jag och Ingrid på stan för att köpa vintervarma utebyxor. Vi hittade ett par svarta som hon förvånansvärt smärtfritt godkände med tanke på att klädesplagg utanför färgskalan rosa-lila-rött aldrig brukar duga.

Jag blev medryckt av den goda shoppingstämningen och föreslog att vi också skulle köpa en vinterjacka (vilket inte är riktigt sunt men det är en annan sak och ett annat inlägg). Och hon provade en rosa jacka och jag var mera än beredd att slå till direkt (igen – inte riktigt sunt). Men då blev det tvärstopp. Den unga damen meddelade med bestämdhet att hon inte ville ha den rosa jackan.

– Jag tror jag ska prova en sådan här svart istället. Den är liksom lite coolare, sa hon.

Min lilla älskade dotter på fyra år vill ha en lite coolare vinterjacka.

Jag försökte ta det med humor och vara lite avslappnad, men ibland är det svårt. Och när det kommer till ordet cool så är det ovanligt svårt för mig. Jag tror jag har någon slags allergi mot just det ordet.

Det blev ingen vinterjacka alls. Jag vägrade nämligen köpa en cool svart vinterjacka med glansigt skumt tyg åt min fyraåring. Och hon i sin tur vägrade köpa en rosa vinterjacka som inte var tillräckligt cool. Jag vet inte om båda vann eller om båda förlorade, men det kändes i alla fall väldigt rättvist.