Jag tror att jag tycker om att baka pepparkakor. Varje år ger jag det en ärlig chans och varje år blir jag i något skede besviken och konstaterar att jag inte alls tycker om att baka pepparkakor. Och sedan glömmer jag bort det tills det är dags igen ett år senare. Då tror jag återigen att jag tycker om att baka pepparkakor.

Idag kom den dagen a là 2012. Den enda och helt avgörande skillnaden i år är att pepparkakorna stelnat för flera timmar sedan och att jag fortfarande tror att jag tycker om att baka pepparkakor. Kanske till och med gör det på riktigt.

Jag har således ett nytt motto: inget roligt händer efter femtio pepparkakor.