Igår var jag en lycklig kvinna. Av många olika orsaker. Någon dag någon gång ska jag lista dem alla, men denna måndagsafton ska jag lyfta fram ett enda av många goda ting.

För första gången någonsin hade jag alla mina tre bästisar hos mig på en och samma gång. Jag hann tyvärr inte be någon ta en bild på oss alla fyra tillsammans, men jag har en bild i mitt huvud och den är vacker. Väldigt vacker.

Vid ett tillfälle igår stod två av dem bredvid dopfunten tillsammans med mig medan den tredje sjöng Du är fin för Arvid. I den stund då jag insåg det kände jag mig ännu mer välsignad än stunden innan, trots att det borde ha varit omöjligt eftersom redan stunden innan var så ofantligt stor.

Mitt liv är bättre för att de finns. För att ni finns, älskade bästa vänner. Bara två av er kommer att läsa det i det här forumet (en av er ganska snart och den andra lite senare), men jag säger det i alla fall. Nog för att ni redan vet. Och den tredje vet det hon också. Men det blir inte mindre sant för att ni påminns om det ännu en gång.