Arvid firade sin tvåveckorsdag med att för första gången någonsin äta ur flaska. Och det gjorde han med bravur. En stund senare kom en av hans mest jämngamla kompisar på besök med sina fantastiska föräldrar. Trots en åldersskillnad på bara två veckor kändes kompisen hur stor och världsvan som helst i jämförelse med vår lilla son som lite oartigt sov sig genom hela besöket.

Tvåveckorsdagen till ära har han också somnat tidigare till natten än någonsin förr. Jag är onekligen lite orolig. Idag började morgonen nämligen kvart före sju. Om den här natten blir lika lång (eller kort) lär vi vakna redan före sex imorgon. Och med tanke på att vi ju vrider tillbaka klockan på söndag så hoppas jag att det här är ett undantag. Jag sover så väldigt gärna längre än till klockan fem.