När vi ber Ingrid göra något får vi numera nästan alltid ett nekande svar. Ofta säger hon bara Nej tack! om man ber henne tömma bestickkorgen eller städa rummet, men ibland är svaret att hon tyvärr inte kan för hon måste skriva några dikter.

Sedan hon blev storasyster hittar hon på musik till sina texter och skapar sånger. En sång vi hör varje gång Arvid piper till går såhär:
Lilla, lilla Arvid
Inte inte gråta.
Stjärnorna på himlen
Hjälper dig så mycket (alternativt slut: hjälper dig i livet)

Varifrån hon fått tilltron till stjärnorna vet jag inte, men jag gillar hennes poetiska ådra.

Samtidigt som jag känner att hon gärna får bli mera tjänstvillig någon gång. Inte kan man bara sjunga och spela.