Jag är en periodare. När jag gör något så gör jag det och sedan slutar jag och börjar med något annat. Under mitt första studieår år jag mannagrynsgröt hemma varje kväll. Billigt, enkelt, snabbt, alltså seger på seger för en studerande och ett klart exempel på när mitt periodande är sunt. Nu just är jag inne i en period då jag ersätter alla mål mat jag bara kan (alltså alla jag intar utan att Ingrid är med) med glass. Det är ett klart exempel på när mitt periodande är mindre sunt.

Under mitt år på mediautbildningen i Vasa motionscyklade jag femton kilometer varje morgon före jag gick till skolan. Igen – sunt. Men sedan kom en period på några år när jag trampade högst en gång på några månader. Cykeln bara stod där och tog dyrbar plats i våra olika vardagsrum (vi har flyttat många gånger) och Fredrik blev av förståeliga skäl ganska irriterad på cykeln. Han tyckte (med rätta) att den användes egentligen bara när den skulle bäras ner och upp för nya trappor till nya lägenheter. Och det resulterade i att vi slängde cykeln i samband med flytten till vårt nuvarande hem för två år sedan.

Därför fick jag verkligt ödmjukt be om lov att köpa en ny motionscykel när jag kring jul förra året började sakna en sådan. Och eftersom Fredrik är världens bästa lät han mig köpa en. Mot att jag lovade att den inte bara skulle stå och samla damm och se ful ut.

Och som jag har tyckt om den där cykeln under graviditeten som var. Jag ville inte springa då, men jag motionscyklade flitigt ungefär fem gånger i veckan ända till det bittra slutet (hoppade faktiskt av motionscykeln en knapp timme innan fostervattnet gick). Och min kärlek till motionscykeln har vuxit ytterligare sedan jag fick min bebis. För faktum är att han är ganska beroende av mig än så länge. Jag vill inte åka hemifrån och gå på gym. Jag vill inte heller befinna mig på en springrunda och plötsligt få ett telefonsamtal av en desperat Fredrik med en av hunger vrålande Arv (ja, man får kalla honom så) i bakgrunden.

Däremot vill jag gärna cykla en stund ibland medan han sover gott i sin säng. Då är jag här för honom om han vaknar och behöver mig. Men jag får för en stund leka att jag är en vanlig människa och inte bara en matmaskin. Tack för det, motionscykeln!