Minns ni den här diskussionen som vi förde i mitten av maj? Jag och Fredrik funderade fram och tillbaka och hittade argument både för ovisshet och visshet. Och några dagar senare kom den där dagen då vi måste bestämma oss. Och vi valde visshet. Så faktum är att vi med ganska stor sannolikhet (eller kanske till och med väldigt stor) vet om det är en flicka eller pojke som snart flyttar hem till oss.

Men ingen annan vet. Inte ens min mamma. Så ni får också vänta lite.

Eller, det är inte riktigt sant. Det där om att ingen annan vet. Faktum är att Fredrik försa sig en junidag i en bil och att passageraren i baksätet fick ta del av vår hemlighet. Men den har förvaltats väl. Idag var jag på promenad med ovan nämnda passagerare och det kändes ganska mysigt att för en gångs skull kunna prata om namn på bebisen utan att låtsas som om både flick- och pojknamn är lika intressanta.