Ibland blir jag irriterad på mig själv för att jag bloggar så dåligt. För att jag lägger upp så få bilder. För att jag bloggar med nästan pinsamt ojämn frekvens. Egentligen är jag oftast en allt-eller-inget-människa, men den här stackars bloggen har nog alltid fått lida av att vara ganska lite men ändå envist existera.

Och som sagt; ibland blir jag irriterad på mig själv på grund av det. Men då påminner jag bara mig själv om varför jag bloggar och då dör irritationen direkt. Jag bloggar ju för att skriva och för att minnas.

Jag bläddrade just tillbaka och insåg att vi idag firar exakt två år i den här lägenheten och jag påmindes med glädje om den mest smidiga flytt vi fått vara med om. Och så bläddrade jag lite vidare och fick minnas att jag för ett år sedan tyckte att Emil Eltons pappa var fantastisk.