Min mammaledighet gör att Ingrid får leva i sin egen rytm, den rytm som alltid blir till när hon får välja helt själv. Igår la vi henne som vanligt vid halv åtta, men hon somnade först efter halv elva. Och nu sover hon fortfarande. Hur hon ska hinna till dagis ens till lunch idag övergår mitt förstånd. Hennes åldersgrupp har pysseltimme mellan 9-10 på tisdagar. Det blev ju inte mycket av den idag med tanke på att Ingrid sov ännu när pysseltiden tog slut.
Det blir väldigt intressant och väldigt läskigt att se hur vårt liv börjar se ut om bebisen visar sig ha en radikalt annorlunda dygnsrytm.
Nästan för lycklig 
Ja. Jag tänker mig vår Josef och er Ingrid. BIG NO NO!
I sanning inte någon drömkombination. Skrämmande tanke.
Jag har en pappa som hade flextider när jag var barn, så jag fick ofta sova ut (bra) och missade dagispysslet (dåligt). Det jag frågar mig är varför man måste ha så militanta tider på dagis. Mitt dagis var ett litet bydagis och verkligen inte beroende av några andra tider (om nu ett dagis kan vara det) så jag tycker att man kunde köra lite mer på känsla. Barnen behöver ju inte fostras in i löpande-band-systemet hur tidigt som helst.
Eller så är jag bara bitter för alla rönnbärshalsband jag missat. 😉
Annars kom jag nu på boken ”Tänd dina stjärnögon – vad barn har lärt mig” av Lou Rossling där det finns fina tankar om barn och barn i dagis. Så jag passar på att tipsa om den. (Helt obeställt)
Vårt dagis har inte alls speciellt militanta tider. Ingen i personalen har till exempel någonsin antytt att Ingrid borde komma tidigare på morgnarna, medan jag har förstått att det inte är helt ovanligt att barn förväntas vara på plats till samlingen klockan nio eller halv tio. Det enda är att hon ska vara där till lunch eftersom de vill veta hur många som ska äta, vilket jag tycker är rimligt. Med tanke på hennes dieter är det ju dessutom extraviktigt i vårt fall så att det inte tillreds mat åt henne om hon inte kommer till maten.
Ingrid missar ofta pysselstunden på tisdagar, jag tror hon har varit med två gånger den här hösten. Men hon får alltid om hon vill göra samma pyssel vid något annat tillfälle. Så vi har nog ett dagis med en personal som flexar, en personal som verkar uppskatta att Ingrid får leva i sin egen rytm och inte behöver påskyndas. Jag håller helt med dig om att det ska få vara så och är glad att det också är det i vårt fall.
Tack för boktipset! Ska läsa och lära!