Idag är ingen vanlig dag. En av mina allra bästa vänner har födelsedag. En bästa vän som jag älskar av så många olika orsaker att det skulle ta flera dagar att nämna ens en bråkdel av dem.

Hon kom in i mitt liv på gamla dagar. Jag hade nästan trott att man inte kunde få så goda vänner så sent, att det var kört efter gymnasiet. Jag är glad att jag hade fel.

Hon och jag har mera gemensamt än jag har med någon annan. Vi läser ungefär samma böcker och hänger på ungefär samma bloggar. Samtidigt har hon talanger och intressen som jag saknar helt och är mig överlägsen på så många områden.Värt att nämnas trots att det ju inte är någon tävling.

Hon är klok och hon är… Jaa, jag måste nog använda ordet god trots att det på något sätt mist sin verkan då det så ofta används så ansvarslöst. Hon är sann. Hon ser, också sådant som många andra ögon inte kan eller vill märka. Hon har en frid över sig som jag beundrar och inspireras av.

Hon är glädje och fest. Hon är en axel och en famn. Hon finns där både vid mina högsta toppar och mina djupaste dalar. Hon är underbar och älskad. Och just ikväll väldigt saknad. Några kilometer bort, bara. Men ändå så långt borta just nu eftersom jag inte kunde äta tårta med henne ikväll.

Grattis på födelsedagen, du fina! Må vi typ äta tårta någon annan gång. Någon annan gång snart.