Jag som någon gång kläckt ur mig att jag är som gjord för slutet av graviditeter googlar nu foglossning så fort jag bara hinner och skjuter rygg som en katt när det bara finns någon slags rimlig möjlighet till dylik verksamhet. Jag ska aldrig påstå att jag är som gjord för någonting som jag gjort bara en gång och helt utan egen förtjänst.
Vad ska man göra åt det här eländet?
Nästan för lycklig 
Ånej! Jag känner med dig. Man kan tyvärr inte göra speciellt mycket annat än försöka undvika de saker/rörelser som eventuellt gör det värre. Du kan också se om det hjälper om du går med korta steg. För mig var tex en av de absolut värsta sakerna jag kunde göra dammsuga. Det var på grund av de förbaskade foglossningsbesvären jag inte kunde jobba och var sjuksskriven de 5 sista veckorna.
Hoppas det inte blir värre i alla fall!
Tack för ditt medlidande. Det värmer! Jag läste någonstans på nätet om korta steg och jag tror att det kan hjälpa. Insåg också att jag inte promenerat alls på nästan en vecka och tänker att det kan ha livat upp problemen. Får försöka hitta någon ställning att leva i tills det går över. När fick du dina besvär?
För mig började det riktigt tidigt. Första känningarna hade jag redan kring vecka 15 men då förstod jag inte riktigt att det var foglossning det handlade om – speciellt då jag fick höra att det inte börjar så tidigt. I efterhand vet jag att det visst började redan då. Ordentliga känningar började kring vecka 20. Då det var som värst kunde jag inte föra tyngden helt till höger ben eftersom det då blixtrade till av smärta, jag vågade inte lita på att benet höll. Som tur var det oftast inte så extremt utan till största delen var det en molande, lite gnagande värk kring SI-lederna (längst ner i ryggen, nästan baken) och riktigt mot sutet även ilande smärta vid blygdbenet. Att hitta en sovställning som funkade var minst sagt en utmaning. Hua, jag hade nästan glömt hur horribelt det var. Jag hoppas innerligt att du kommer undan lindrigare!
Du hade nog det mycket mycket värre än jag. Usch, så hemskt det låter. Vilken stålkvinna du är som fixade det!