Idag påmindes jag plötsligt om sämre tider. Om de tiderna när jag som mammaledig suktade så innerligt efter tid för mig själv att jag alltid ville föra butiksvagnen tillbaka när vi packat kassarna i bilen. Den knappa minuten i ensamhet och tystnad stillade behovet. Så sorgligt. Och jag liksom välkomnar det.