Ingrid är i skrivande stund på sitt livs första barnkalas. Hon har varit bjuden på flera andra redan, men vi har tyvärr alltid råkat vara borta. Så nu är det dags. Och här sitter vi. Ensamma hemma mitt i allt och det känns jättekonstigt. För det här händer ju egentligen aldrig. De få gånger vi inte är tillsammans med Ingrid är det ju för att vi aktivt gör något annat. Inte för att äta söndagslunch hemma framför OS.