Efter drygt två månader på vift börjar vi förbereda oss inför den stora hemkomsten. Och hur bra vi än har haft det känns tanken på det egna hemmet nästan obeskrivligt skön. Men. Två månader på vift innebär en hel del grejer på vift som nu ska samlas ihop i väskor och sedan pressas in i bilen. Och just den biten är allt annat än obeskrivligt skön.

Redan nu är väskutrymmet slut. Det lutar åt att det också den här gången blir det värsta Fredrik vet: packning i ett tiotal osorterade plastpåsar.

Dessutom har Ingrid fått inte en utan två cyklar sedan vi kom hit. Och de ska väl också få komma med hem. Och därtill har vi magasinerat en del livsviktiga bebisgrejer hos svärföräldrarna som ju också ska hem nu när den nya lilla snart kommer. Och jag har mina två nya klänningar av modell klänningar som inte ber om ursäkt för sig och är rädda för att ta plats med volanger och kjolar.

Ja, det ska hända en del före vi tar det där obeskrivligt sköna steget över tröskeln hemma.