Och så ser vi Allsång på Skansen och jag tänker att gammal är äldst. Och jag säger med gammelknarrig röst att Måns noo e bra ti sjung o grann ti skåda på. Och känslan av sommar växer sig ännu starkare. Trots en märklig, högst ovälkommen superförkylning som innefattar både sjuk hals och hosta och som tack och lov verkar drabba bara mig. Och jag fotbadar och smörjer in apostlahästhovarna och låtsas att det inte alls är för sent att få fina sommarfötter.