Värsta allergidagen hittills i år. Min glädjefyllda attityd på kvällskvisten i går har i sanning blivit strilad i linsen. På jobbet möttes jag av de mest medlidsamma av blickar och jag fick inleda varje lektion med att säga att jag inte gråtit hela helgen och natten utan bara är ovanligt allergisk. På prisma var det stundvis på den nivån att jag inbillade mig att folk vände bort sin barn vid åsynen av mig. Titta inte på den där konstiga tanten! Det kanske smittar genom ögonkontakt. Typ. Jag tänker mig att jag vet hur det känns att ha pest. Eller spetälska. Men det gör jag säker inte.