Att Fredriks stress påverkar mig mera än min egen måste väl ändå vara något slags tecken på att vi verkligen delar det här jordelivet? (Ja, jag försöker febrilt hitta positiva faktorer i tillvaron trots att det under de senaste veckorna känts som om vi konstant lever på gränsen.)

Och jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur vi hamnade här. Vi har analyserat situationen och försökt identifiera alla tänkbara orsaker till att maj 2012 blir som den blir. För att förhoppningsvis kunna undvika det här i framtiden.

Och nu just märks det mera än någonsin att våra jobb går i omlott. Att jag jobbar mycket dagtid måndag-fredag och Fredrik mycket helger och kvällar och för tillfället ganska mycket utöver det också.

På torsdag får jag ta paus från det här och andas. Då ska jag dra så djupa andetag att de bär mig många dagar (helst veckor) framåt.