Du, mitt framtida jag, kommer någon gång att undra när det slutade fungera, så jag tänkte upplysa dig om att det fortfarande i dagsläget fungerar. Ingrid, 3 år och drygt 1o månader, kan sitta ensam i vardagsrummet och se på barnprogram en söndagsmorgon utan att röra chipsskålen eller den öppna godispåsen eller karamellerna som ligger framför henne på soffbordet efter festligheterna från kvällen innan.
I ett år har jag trott att det är en tidsfråga. Snart börjar jag misstänka att det är en personlighetsfråga.
Nästan för lycklig 
Jag tror nog att det är en personlinlighetsfråga. Ett av våra barn är väldigt snål på godisar. Han var 1,5 år då han hade hittat en godispåse. Han hade 12 svarta godisar i munnen och 8 i händerna :).
Ingrid tycker om glass. Det är kanske det bästa hon vet. Och muminkex. Men det mesta andra är sådär halvintressant i godsaksväg. Och det känns ju dumt att truga.
Var det så att hon var/är allergisk? Jag tänkte att det kanske varit så viktigt att hon inte tar något utan lov att det sitter i. Våra pojkar äter nog det de hittar. 3-åringen meddelar ibland att han ätit något han hittat i smyg…
Ja, så är det. Och det har helt säkert med det att göra. Allergi i kombination med en personlighet som lite för sällan tar risker resulterar tydligen i stor försiktighet också i möte med godsaker som får de flesta andra att glömma sina hämningar.