Idag på bussen såg jag en ung man sitta på dedär sätena som inte är konstruerade för finländare (de mittemot några andra som möjliggör eller till och med tvingar till ögonkontakt främlingar emellan). Mittemot satt ett äldre par. Mannen och paret talar inte med varandra.

Tills mannen ska stiga av. Då ler han mot det äldre paret och säger:
– Hyvää päivänjatkoa!

Och jag kände att han nog har något som de flesta av oss saknar eller verkar sakna eller låtsas sakna.