Nu har jag varit pigg och vaken i en timme och vi skriver 05.48. Min irritation vet nästan inga gränser. Jag försöker tänka positivt och minnas den tunga långa period i mitt liv då Ingrid sov så fruktansvärt dåligt att jag ständigt var så på minus med sömn att det hade varit omöjligt att ligga vaken en timme i onödan. Jag försöker alltså. Men det går ganska dåligt.

Och jag försöker att inte tänka på hur mycket jag hade hunnit jobba under den här stunden om jag hade börjat på redan då tanken slog mig första gången.